'

snälla, kan någon hjälpa mig ur skiten?
jag trodde nästan att jag hade klarat det men jag visste också att det kommer ta en sån lång tid innan allt är över.

När jag får den dära känslan nu så är ingenting som förr och det är dit jag vill komma, nästan...
Att gå runt med den känslan hela tiden var så jävla jobbig.
Att känna sig så jävla oälskad,tom& värdelös
att inte veta vart man ska ta vägen eller hur man ska klara sig igenom allt.
Man tror, att när någon/något sårar en eller gör en otroligt ledsen så säger man oftast, "jag orkar inte längre" eller "jag har ingenting mer att leva för, jag kämpat tillräckligt."
Det finns alltid lite till man kan kämpa för och till.
Man kommer inte så långt med att säga jag orkar inte längre. det har jag märkt.
jag har gått igenom otroligt mycket i mitt liv, men jag vet också att det är inte bara jag som har gjort det.
Miljoner har gjort det och miljoner har och har haft det så mycket värre än mig.
Ibland så förstår jag inte varför jag och andra gnäller för ingenting?
för små grejer som man kan lösa om man vill?
man kan ALLT bara man vill och kämpar för det.
Man måste tro på sig själv för att komma någonstans i livet.
Kärlek kan vara det vackraste som finns men också det jobbigaste och det smärtsamaste.
glöm aldrig att ni är värda det bästa!
tack för mig..


glöm dina beskymmer, imorgon kommer det nya!